Mitt hav är stormigt, oroligt och kraftfullt. Mitt hav kan också vara lugnt, stilla och behärskat. Till min examensutställning har jag valt bilder, som representerar mitt hav. Mitt hav då det är som vackrast, då det tilltalar mig, då det hänför mig. På samma gång delar jag också med mig en del av mitt inre. Så länge jag kan minnas har jag varit fascinerad av havet. Havet, som ständigt förändras. Havet, som får mig att känna mig liten. Havet, som tröstar. Havet, som lugnar. Havet.
Ulf Lundell sjunger att han trivs bäst i öppna landskap, att han vill bo nära havet. Det samma gör jag. “Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ, ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl… Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri, när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti. När det klara och det enkla, får råda som det vill, när ja, är ja, och nej, är nej, och tvivlet tiger still.”
Alla bilder i utställningen My Sea är utskrivna på Museo Max fotopapper. Ribborna för tankarna till drivved, som flyter i land på stränderna. Det orange snöret är också en rätt vanlig syn på stränderna i Hangö. Det flyter i land, som också så mycket annan plast. En allt för stor del av plasten hamnar i havet. Man uppskattar att det flyter omkring ca 150 miljoner ton plastskräp i havet världen över och att denna mängd ökar med 8 ton per år.
js - 2017
Bluish Grey
Norra stranden, 30.5.2014, 8:29
Vackert blågrått väder. Skolårets näst sista arbetsdag, utflyktsdag. Destination Sydspetsen. Jag har med mig min lilla pocketkamera och tar några bilder på vägen. Får dock skynda mig för att inte bli efter de raskt gående ungdomarna. Bilden avspeglar det lugn, som jag brukar känna den här dagen.
She’s So Blue
Bellevue, 28.8.2016, 20:50
Jag kan inte minnas att jag skulle ha upplevt himlen lika intensivt blå tidigare. Och havet. Havet är så klart. Länge står jag bara och beundrar. Njuter av att få ta del av detta.
(No) Line On the Horizon
Kråkudden, 11.9.2014, 20:36
En magisk kväll på Kråkudden. Då jag kommer fram är det jämngrått, spegellugnt och tyst. Horisonten, holmar, fåglar och andra djur lyser med sin frånvaro, men tystnaden är kanske den, som är mest påtaglig i stunden. Plötsligt hör jag ljudet av en liten snurra, men ser den inte före den är alldeles nära. Strax efter det börjar dimman lätta och på samma gång skingrar sig molnen lätt och släpper igenom ljus. Det blir ett magsikt blåaktigt sken, som släpper igenom svaga nyanser av rosa i horisonten. Den vackra himlen reflekteras i havet och för en stund har jag svårt att veta var det ena slutar och det andra tar vid. Hela situationen är nästan surrealistisk. Nästan som om jag skulle befinna mig i en drömvärld utan uppfattning om tid och rum.
Soft Blur
Råstranden, 7.2.2016, 18:25
Dimman ligger tät över Hangö-havet och det för tankarna till hur suddigt livet överlag kan vara. Hur man ibland har svårt att hitta fotfäste eller fixpunkt. Man håller till i någon egen bubbla och livet går en långsamt förbi. Hur rädd man blir, då man inser det. Småningom lättar dimman lite och man kan fokusera på valda delar av verkligheten igen. Man fokuserar på dessa delar - familj, vänner, arbete, hobby eller något annat. Man greppar dem tills dimman skingras helt och man ser klart igen.
Resolutions
Parkbergen, 31.12.2015, 15:50
Naturen ställde till med en egen show på nyårsafton. Ett spektakel, som jag helt klart föredrar fram om fyrverkerier. Kraftig vind och fina, dämpade färger. Igen, som så ofta, kommer jag på mig själv att vara totalt hänförd och begeistrad av scenen framför mig. Havet, klipporna, molnen. Allt i perfekt harmoni.
Distorted Lines
Lilla Tallholmen, 26.11.2015, 15:36
Skenet kan bedra. Allt är kanske inte helt som det skall vara, men utåt visar man inte det. Bara en liten törn kan ändra på allt. Den hårda ytan spricker och andra kan se en glimt av ens mjuka inre. Plötsligt ser man inget annat.
Stonewashed
Kråkudden, 7.9.2016, 20:54
Små strandstenar. Alla så olika, men ändå så lika.
Sharp Edges
Parkbergen, 24.12.2016
Vassa granitblock på de annars mjukt runda klipporna. De sticker ut. De skiljer sig från omgivningen. Samma material, samma yta, men helt annan form.
Tack morfar, för att du visade mig Världens ände. Hit återkommer jag gång efter gång.
High Water
Råudden, 28.11.2015, 11:19
Råudden, eller Sköljanberget, är ett ställe, som jag fattat tycke för. Det är ett rätt så intetsägande, flackt berg vid första anblick, men i rätt förhållanden förvandlas det till den ultimata fotoplatsen. Vid lågtryck är vattnet högt och vågorna sköljer in med fart. Det är ytterst sällan jag tar mig hem härifrån torrskodd.
Every Breaking Wave
Råudden, 9.8.2016, 21:01
Olika färger i graniten, sprickor och andra detaljer utgör fina motiv, men speciellt mycket gillar jag stället då vågorna sköljer över klacken och molnen tornar upp sig på himlen.
Då jag står där, med vatten upp över vristerna, tänker jag hur lyckligt lottad jag är som bor i Hangö.
In a World Gone Mad
Parkbergen, 13.11.2015, 17:38
Sitter på klipporna en tidig kväll i november. Länge funderar jag på de oroliga tider som är. Hur skall det hela sluta? En dyster, orolig känsla intar mig. Då jag fotograferat klart och försiktigt kravlat mig tillbaka till bilen i mörkret känns det lite bättre. Som alltid, efter en stund på tumis med havet. Samma kväll hör jag om bombdådet i Paris. Dysterheten tar över igen.
Twilight
Råudden, 25.12.2015, 17:30
Åtta miljoner ton plast hamnar i havet varje år. Varje minut dumpas innehållet från en hel sopbil i havet. Om inget görs kommer detta att öka till fyra sopbilar i minuten år 2050. Då kommer det att finnas mera plast än fisk i haven.
Varje finländare använder ca 55 plastkassar per år. Utöver det använder vi 900 miljoner fruktpåsar. Hur många av dessa, eller annat plastskräp, hamnar i havet?
Varför orsakar vi skada?
Washed Away
Ryssholmen, 7.2.2016, 16.31
Att gå nära inpå, att komma nära, är spännande. Att upptäcka nya saker och detaljer i ett bekant landskap är uppfriskande.
Unsettled
Lilla Tallholmen, 28.11.2015, 11:49
Mörka moln, hård vind och stora vågor. Dränkta kängor, saltstänk på glasögon och filter. Jag blir varm inombords. Det här är bomull för själen. Här är jag lycklig.